Hjalmarsfors vagnsfabrik & JOAB

Dals Rostock – en företagsrik plats

Ett företagsrikt samhälle

Dals Rostock är en plats formad av naturen. Den hälsobringande källan, den friska luften och de läkande medicinalväxterna blev frön till ett helt samhälle. Det som varit en kurort med anor sedan 1700-talet har vuxit till en plats full av liv, inspiration och företagsamhet. Samhället har historiskt och är än idag en plats med mycket företagare, kreativitet och ett starkt föreningsliv. Här har det funnits allt ifrån orgelfabrik, garveri, auktionsfirma, smedja, skomakare, taxibolag, snickeri, trappfabrik, restaurang, matbutik, pensionat, medicinalväxtodlingar, kolproduktion, lantbruk och skogsbruk.

Hjalmarsfors vagnsfabrik

Ett av de största företagen i Dals Rostock var Hjalmarsfors Vagnsfabrik, en verkstadsindustri startades av Hjalmar Söderqvist år 1893. 1916 flyttades fabriken till lokaler här i centrum av Dals Rostock i direkt anslutning till järnvägsstationen. Från början tillverkade företaget främst lantbruksredskap men expanderade i snabb takt. Den s.k. Hjalmarsforsplogen fick en marknad även utanför landets gränser och exporterades framför allt till Ryssland. Produktionen följde sedan industrialiseringens utveckling och byggde om de otidsenliga hästfordonen samt började även nyproducera släp och olika monteringar.

Världsmarknad

1929 etablerades ett samarbete med Volvo som på sikt skulle bestå av 90 procent av Hjalmarsfors produktion. Andra kunder var SAAB, Försvaret och Vägverket, men det kom även beställningar via Volvo hela vägen från Kina och Angola. Företaget nådde en marknad i 26 olika länder belägna i nästan alla världsdelar.

JOAB

1984 ändrades inriktningen på företaget till att producera brandbilar och brandvagnar. Detta visade sig inte vara så enkelt och 1985 så tvingades företaget att sättas i konkurs. 1986 skedde en rekonstruktion av Hjalmarsfors där ägaren till JOAB i Göteborg, Jan Olsson, och tidigare platschefen Torsten Lindblom skapade ett nytt företag. JOAB tillverkar containrar, liftdumpers och lastväxlarbyggnationer. JOAB är en ledande aktör inom påbyggnadsbranchen för lastbilar i Norden. Hjalmarsfors vagnsfabrik och JOAB är de företag som skapat mest sysselsättning i Dals Rostock.

Arbetarens egna ord

Sven började arbeta på Hjalmarsfors Vagnsfabrik redan som 14 åring, ett par månader innan han blev 15, den 29 mars 1956.

“Jag kommer så väl ihåg, vi hade ju bondgård, mamma, pappa, jag och min bror. Jag var ute och grejade, tror det var i hönshuset när mamma kom bort och sa att Anton Strid, verkmästare på Hjalmarsfors den tiden, hade ringt och frågat om jag kunde komma. Mamma kom in klockan 11 och jag var på Hjalmarsfors klockan 14 och då började jag jobba.”

När Sven började fick han 1 krona i timmen. Full lön på den tiden (år 1956) var 3.25 kr/ timmen. Lönerna höjdes stegvis med ungefär 10 öre per gång, lönen betalades ut varje vecka med pengar i ett kuvert.

Arbetet

“Vi gjorde mycket för hand, sådant som är automatiserat idag som att göra gångjärn. Det fanns en smed som hette Oskar Sträng som en gång hade med sig en elev till smedjan. Eleven skulle hålla det varma järnet med en tång men tog tag i det med sin hand. Då stoppade Oskar in handen i elden och återbrände den så att det onda gick bort. Han blev bra igen eleven, han fick väldigt grovt skinn men inte så ont.” 

När det kom grejer med tåg hade de som arbetade på Hjalmarsfors en truck som hjälpte till att lyfta av. Chassin kom från Volvo, ramen och hjul och motor, ratt och träsäte. Allt var besprutat med fett så att det inte skulle rosta. Då fick pojkarna sitta och tvätta av fetten med tinners. Lukten var riktigt stark, men Sven klarade sig rätt bra ändå. 

Det fanns inte så mycket skyddsutrustning mer än glasögon och något att sätta i öronen. Med tiden kom kåpor och annan skyddsutrustning samt kunskap och försiktighetsåtgärder kring kemikalier. Hörseln fick ta mycket stryk, och Sven berättar att han bara hör på ett öra. 

Det fanns även ett måleri där lastbilarna målades i kamouflagefärg och där doppades alla bultar i röd rostskyddsfärg. Färgen var kopplad till en kompressor med luft och en gång brast slangen och sprutade färg överallt. Sven höll slangen rakt upp i hopp om att det skulle sluta spruta. Det gjorde det inte utan rann ner över Sven som blev helt illröd. 

“Då sprang jag ner till verkstan och skrek på hjälp och först trodde de ju att jag hade skadat mig men sen kom de upp och stängde av luften och då slutade det spruta färg. Men sen var det inte nog med det för vi skulle ju ut.  Jag fick gno innan jag blev ren från färgen för att gå till onsdagsdansen nere i bygdegården.”

Tåget och tågstationen

Varor till Hjalmarsfors kom ofta via järnväg och en gång var det nära att gå riktigt illa.

Loket släppte vagnen, och skulle gå in på ett sidospår och för att ta vagnen till lastkajen, men då stack vagnen iväg! Och det är svag nedförsbacke ner till Mellerud på järnvägsspåret och den fick så bra fart att den stannade inte förrän den kom till Nordkärr, där Bloms ligger idag.

Kvinnor i verkstan

Det var ett klart mansdominerat yrkesområde, men under Svens tid kom det in 3-4 kvinnor som praktiserade även i verkstaden och monterade när det gick en lina från snickeriet och så skulle man sätta ihop alltihopa.

När Hjalmarsfors blev JOAB

Det betydde mycket att det blev JOAB sen och att det inte bara försvann. Hjalmarsfors vagnsfabrik erbjöd en stor möjlighet till de som växte upp här att bli kvar och arbeta på platsen.

“Det fanns nog inte en skolkamrat som inte fick jobb direkt.”