Doktor Saedéns runda

Följ med på en kulturhistorisk vandring i omväxlande natur!
Längs stigarna finns 24 monument – alla med sin symbolik. Rundan är ungefär 2,7 km lång och markerad med röda skyltar med dubbelkors. Man kan gå hela rundan eller välja olika delar.

1. Stora inkörsporten

Vandringen börjar vid den Stora inkörsporten, byggd av omkullblåsta trädstammar, vända med rötterna uppåt. På portens krön ser man den uppgående solen, en symbol för hoppet tillfriskna, och mitt över den dubbelkorset, märket som står för kampen mot tuberkulosen.

2. Dubbelkorset

Följer man grusvägen till vänster om porten cirka hundra meter finns till höger ett antal större stenar som tillsammans bildar ett stort Dubbelkors. Runt korset står stenar i form av en oval sköld – skölden med dubbelkorset – ett symboliskt skydd i kampen mot tuberkulosen. På en fristående sten vid foten av korset är namnen inhuggna på personer vars forskning och insatser lett till lindring och bot för sjukdomen:
Främst bland kämpar stodo: Pasteur, Koch, Röntgen, Forlanini, Saugman, Jacobaeus, Brauer, Schmidt, Sauerbruch, Neander. 1938 restes stenarna.

Bredvid står även orden:
Lång blir ledung*, hård står strid, tappre blöda, ädle stupa.

Stån stenar. Hugfästen sköldemärket.

Tysken Robert Koch upptäckte tuberkelbakterien år 1882. Fransmannen Louis Pasteur visade hur man kunde ta död på dem genom snabb upphettning, en metod som fick hans namn: pastörisering. Konrad Röntgen upptäckte röntgenstrålarna och Forlanini utvecklade en metod att föra in kvävgas i lungorna för bättre läkning, en metod som även användes på Kroppefjäll.
De övriga namnen tillhör läkare, professorer och forskare som på olika sätt varit viktiga i kampen mot sjukdomen.

(*Ledung kallas en forntida nordisk krigsorganisation.)

3. Valas harpa

Följ stigen in till vänster som leder upp mot den fina utsikten på Brattås. I början av stigen står Valas harpa. En vala, eller völva, var i fornnordisk mytologi en spåkvinna eller schaman med förmåga att se in i framtiden. Säkert var Sædén inspirerad av en strof ur Viktor Rydbergs dikt ”Vaknen”:

Lyssna, lyssna djupt ur fjällen
Hör en ton, ej än förgången
Från den gamla Valas harpa
Kämpevisan, skaldesången!

Harpan kallades också Eolsharpan efter Eolus, vindarnas gud i antikens mytologi. En eolsharpa är egentligen avsedd för vinden att spela på. Detta var möjligt under sanatorietiden när inte skogen stod så tät. Den ursprungliga harpan var också betydligt högre än dagens och mellan stockarna hängde även metallstänger. Pröva själv att spela på harpan genom att slå på stockarna med en pinne. De ska vara stämda som ett piano; de vita tangenterna till höger, de svarta till vänster. Stämningen varierar förstås med vädret.

4. Ekotemplet

En bit längre fram, på ett klipputsprång till höger, står Ekotemplet. Det har ett kupolformat innertak som kan skapa ekon när man står mitt under det och ropar. Ekotempel var mycket populära i 1700-talets romantiska parker. Stanna gärna upp och lyssna på naturens egna ekon.

5. Fyrfatet

Lite högre upp bortom ekotemplet står det höga Fyrfatet. Fyrfat var vanliga i romantiska parker och trädgårdar kring förra sekelskiftet. De för tankarna till de gamla vårdkasarna som förr tändes på höga höjder för att skicka signaler mellan olika platser. Sædén lät tända en eld här uppe vid festliga tillfällen eller under något sagospel. Vid det sistnämnda kunde elden på berget symbolisera en varning till folket om att ”fiender” närmade sig”.

6. Tingsplatsen och Stenbordet

En stig till höger om fyrfatet leder till Tingsplatsen och en bit längre bort, strax ovanför Eolsharpan, står ett stenbord gjort av en gammal kvarnsten. I mitten av bordet finner man dubbelkorset och årtalet 1936. Denna plats är inspirerad av hur man i forntiden höll ting, dvs. höll rådslag och skipade rättvisa. Både asagudarna och våra förfäder sägs ha träffats vid sådana platser när de skulle enas eller döma, en parallell till dagens domstolar. Dr Saedén tänkte sig att hövdingarna skulle sitta vid bordet medan undersåtarna väntade på den öppna platsen. Under sanatorietiden användes stenbordet dock mer stillsamt – man gick dit för att dricka kaffe och duka upp sin picknick.

7. Trollet

Följer man så stigen tillbaka förbi fyrfatet och svänger åt vänster kommer man till två träbroar, en mindre och en större. Med lite tur kan man få syn på Trollet. Det sägs hålla till utanför broarna, ofta högt uppkrupen på en klippa.

8. Bron över djupa bergklovet

Gå sedan över den stora bron, den så kallade Bron över djupa bergklovet. Här kan man gå i höjd med trädens toppar och uppleva naturen ur fåglarnas perspektiv.

9. Den vida utsikten

Efter den stora bron kommer man fram till själva höjdpunkten på Brattås: Den vida utsikten. Härifrån kan man vid klart väder se över Vänern ända till Kinnekulle.

Kanske var det här patienten F. O. Myrén fick inspiration till följande rader i Dalslandssången:
Såg du ett land som från Vänerns stränder höjer sig sakta mot Kroppefjäll? Vet, att det landet är Dalsland!

Tittar man närmare under den halva kvarnstenen ser man tre öppningar. De är ”kanonmynningar”, riktade åt tre håll, som symboliskt skydd mot ”fiender”, i detta fallet tuberkulosen.

Följ sedan den breda stigen ned mot Kroppefjällsparken, över vägen, förbi de gamla stallarna och vagnslidren. Vid tjärnets södra ände hade sanatoriet sina odlingar av blommor och grönsaker. Under en period fanns här även ett hönshus som försåg sanatoriet med ägg.

10. Lyckans ö

Vandringen fortsätter nu på stigen runt tjärnen. Doktor Sædén kallade den för ”fjällsjön” och prisade dess skönhet. För att förstärka intrycket lät han skapa en konstgjord ö, Lyckans ö, som ofta avbildades på vykort från sanatoriet. För att ön skulle se naturlig ut lade man förr mossa runt det lilla templet. Sædén tänkte sig säkert ön som en symbol för lyckan och för hoppet om återhämtning. Lyckan, liksom hälsan, kan vara svår att nå – men den finns där, väntande på den som finner sin väg dit.

11. Minnestemplet i Hansehagen

Vid stranden mittemot Kroppefjällsparken står ett antal uppresta stenar och ett tempel som tillsammans kallas Hansehagen. Namnet kommer från kung Hans som regerade över Norden under sen 1400-tal. I det så kallade Minnestemplet finns oljelampor av järn och utanför står två fyrfat. Vid högtidliga tillfällen tändes eldar här till minne av bortgångna. Under sanatorietiden användes även Hansehagen ibland till fornnordiska sagospel. Ett sådant spel kunde till exempel handla om vikingar som kom i sina skepp för att lägga fram offergåvor på de flata hällarna. Doktor Sædén lät till och med bygga ett litet vikingaskepp som låg förtöjt på den motsatta stranden.

12. Nålsögat

Om man viker av från stigen och går upp till vänster kommer man till Nålsögat. Det är en trång passage i berget som man kan krypa igenom. Vill man hellre ta trapporna kan man göra det istället. Enligt gammal nordisk folktro skulle man befrias från sjukdom om man kröp eller drogs genom trånga passager.

13. Ödmjukhetens port

Ovanför nålsögat kan man fortsätta på den lilla stigen en bit norrut och tillbaka ned mot huvudstigen. Där passerar man under Ödmjukhetens port, byggd av naturen själv med jätteblock. När man går under porten måste man böja sitt huvud i ödmjukhet.

14. Högfjällskyrkan

Vid tjärnets norra ände ligger Högfjällskyrkan, en naturkyrka med bänkar, sångläktare, altarring och predikstol av sten. Över altaret står ett kors som vakar över kyrkan. Under sanatorietiden hölls här ofta friluftsgudstjänster, en tradition som lever kvar än idag. När biskopen invigde kyrkan 1921 sade han att han aldrig varit i en kyrka med högre tak än denna – för den har himlen som tak.

15. Draken

Ytterligare en liten bit från kyrkan möter vi den stora Draken, även den av sten. Med lite fantasi kan man tänka sig hur den just kastat sig över riddaren medan den stackars jungfrun bedjande knäfaller uppe på klippan. Draken symboliserar tuberkulosen, riddaren är läkarvetenskapen och jungfrun de drabbade människorna. Enligt Sædén symboliserar odjuret även ”det onda talet”, det vill säga människors elaka skvaller och förtal.

På en skifferplatta står texten:
Drog drake kring berg, rann giftblod från tand och tunga, stäckte* riddarerustning aldrig drakes välde.

Det ”onda talet” har alltså inte ens riddarna lyckats besegra och ”det giftiga blodet” fortsätter att flöda. Faktiskt rinner det ofta från drakens käftar. Genom självtryck leds vatten genom en slang från en källa uppe i berget.

(*Stäcka är ett gammalt ord som betyder hejda, sätta stopp för.)

16. Offerhöjden

En enkel trappa leder upp till Offerhöjden med sina resta stenar och omfattande ”hällristningar”. Det är en något kryptiskt formulerad text som tackar dem som arbetade på sanatoriet och dem som såg till att det blev möjligt att bygga på området.

Stenar restes här att minnas skulle kämparne mot folkets sjukdom, offrarne även, som värvade ängar, skog och berg att vårda Kroppefjälls Sanatorium.

Orden är inhuggna av en man som blivit frisk på sanatoriet: Botad man, kallad Svarte Karlsson, ristade i berget.

På valborgsmässoaftonen brukade dokotor Sædén hålla sitt vårtal härifrån, till folket som samlats nedanför. Med mäktig stämma deklamerade han:
Vaknen, Nordens alla hjärtan, ur den långa vinterdvala!
Lyssnen åter till de röster, som om ädla bragder tala!
Vaknen, vaknen upp till livet, I som drogens hårt med döden.

17. Trillinggranen

Vi går ned igen och följer stigen till höger. Efter några meter tar vi vänster längs en liten äng. Till vänster om stigen leder en trappa upp till den märkligt formade Trillinggranen, en gran som troligen fallit i storm men fortsatt växa på detta märkliga sätt. Även denna gran kan ses som en symbol för arbetet på sanatoriet – att hjälpa de sjuka att resa sig och bli starka igen. Paralleller kan även dras till den gamla nordiska folktron, där ovanligt stora eller märkligt växta träd tillskrevs läkande krafter och användes för att ”sätta bort” sjukdomar, särskilt tandvärk och bölder. Man petade i det onda med en trästicka eller spik och stack sedan in den i trädet, som då ansågs ta över sjukdomen.

18. Utsiktstornet

Tillbaka på stigen leder snart en brant stig till vänster upp till Utsiktstornet, uppfört på 1990-talet. Under tornet syns fundamenten till det torn som fanns här på sanatorietiden. Uppifrån tornet breder utsikten ut sig och vid klart väder ser man Vänern, Kinne- kulle och längst i söder Halle- och Hunneberg.

19. Östan åt sol

En bit norr om utsiktstornet finns en stensättning kallad Östan åt sol. Här kan man sitta och se på soluppgången och i den stora stenen är den stigande solen inhuggen. Kanske såg doktor Sædén här en parallell till patienternas egna kamp – att uthärda mörkret och vänta på ljuset som återvänder. Denna plats var tänkt som en motpol till ”Västan om måne” en numera försvunnen plats ovanför Ödmjukhetens port på andra sidan tjärnet. Tillsammans bildar platserna en sinnebild av livets rytm, från natt till dag – från sjukdom till hälsa. Inspirationen är hämtad från den gamla nordiska sagan Östan om sol och västan om måne, som berättar om en lång och prövande väg mot lycka och försoning.

20. Friluftsscenen

På stigen tillbaka mot Kroppefjällsparken öppnar sig plötsligt en scen med bänkrader nedanför. Det är sanatoriets Friluftsscen, avsedd för sago- och bygdespel. Skådespelarnas ”loger” låg i det rumsformade utrymmet bakom klippan. Teatern och skådespelen var en bit av hälsoarbetet. Spelets glädje tog bort fokus från sjukdom och lidande, både för dem som stod på scenen och för dem som tittade på.

21. Soluret

Om man sedan fortsätter fram till matsalsbyggnaden ser man, bredvid lekplatsen, ett Solur som är tillverkat av en patient på sanatoriet. Ett solur visar tiden med hjälp av solen. När den rör sig över himlen visar skuggan från stången vilken timme det är på dagen. På insidan av den breda ringen syns solguden Helios från den grekiska mytologin. Han färdas över himlen i en gyllene vagn, dragen av fyra eldiga hästar – en symbol för dagens gång från gryning till skymning. På utsidan av ringen syns zodiakens tolv Stjärntecken.

22. Minnesmonument

Längre ned i parken står ett stolt Minnesmonument, rest till minnet av dem som donerat pengar till sanatoriet.

23. Snöfridsstenen

Vid parkeringen står Snöfridsstenen med ord som ska väcka eftertanke. Här nedanför fanns tidigare sanatoriets bårhus och stenen inledde vägen dit:

Ty de hårda hjälte
livets runor lyda:
svärd mot snöda jättar draga,
modigt blöda för de svaga,
glad försaka,
aldrig klaga,
strida hopplös strid
och namnlös dö.

Det är Snöfrids ord till Gunnar, skaldade av Viktor Rydberg.

Baktill står inskriften:
Läkaren lät starke Mod resa stenen år 1923
åt minnet av dem som hjältemodigt ledo.

Där bårhuset stod finns nu en förskola och platsen är full med liv.

24. Minnesstenen

Vi avslutar vandringen vid Minnesstenen med en relief av doktor Sædén, utförd 1995 av konstnären Britt-Marie Jern. Stenen markerar slutpunkten på den runda han lät anlägga, där naturens läkande kraft och symboliken i monumenten skulle stärka patienterna på deras väg mot tillfrisknande.

Om du vill ha ett fysiskt häfte att läsa i när du går runt eller att ha hemma finns det att köpa för 50 kr runt om i Dals Rostock.

Det går även att ladda ner detta som en pdf.